Chiang är fantastiskt bra på att bygga upp etablerade och välgrundade världar och karaktärer på så få sidor. Jag tycker alltid att det är fascinerande när författare kan uttala så mycket med så få ord och hitta en bra balans mellan vad som beskrivs och vad läsaren själv får fylla i. Trots att novellerna går väldigt djupt in i ämnen som matematik, fysik eller lingvistik var jag aldrig förvirrad. Jag visste hela tiden vart jag var i berättelsen och vad syftet med de olika djupdykningarna var. Dessutom förstod jag principerna i dessa djupdykningar utan att själv ha speciellt mycket kunskap om dem eller intresse för dem.
Helt naturligt tyckte jag om vissa noveller mer än andra. Min favorit var nog Liking What You See: A Documentary som är skriven som en dokumentär med utdrag ur olika nyckelpersoners syn på temat för dokumentären. I det här fallet har forskningen tagit fram en teknologi som förhindrar människor att urskilja attraktiva och oattraktiva drag hos människor. Dokumentären belyser då de olika ståndpunkterna för om denna teknologi ska bli ett krav eller inte. Väldigt intressant.
Jag tyckte nog minst om Seventy-Two Letters. Inte på grund av att den var sämre skriven eller utarbetad. Utan mer för att jag tyckte att slutet var lite luddigt. Jag förstod inte alls varför saker hände i slutet. Men det sköna med en novellsamling är att jag vet att det inte är speciellt många sidor jag behöver "stå ut" med en berättelse eller karaktär om den skulle vara tråkig. Samtidigt tycker jag att de berättelser som är extra bra ger mer intryck för att de är så korta.
Chiang verkar dessutom tycka om sina öppna slut, där läsaren kanske inte får alla svar utan får gå och grubbla i vad som kan ha hänt sedan. Dessa typer av slut tycker jag oftast väldigt mycket om. Jag gillar inte när böcker avslutas lite för perfekt och med en fin röd rosett som knyter ihop allt. Jag föredrar oftast att något lämnas till läsarens egen fantasi. En anledning till att jag inte gillar "fem år senare"-sekvenser i slutet av böcker.
Många av novellerna i den här samlingen var verkligen tankeväckande och fick mig att fundera. De allra flesta var lite småotäcka eller obehagliga. Alla var ganska intressanta i sina teman. Jag hade lite svårt för att betygsätta den här samlingen. Delvis på grund av att de olika berättelserna såklart egentligen förtjänar olika betygsättningar. Men framför allt för att jag inte riktigt kunde avgöra vad jag tyckte om varje berättelse för sig heller. Alla gav mig en blandad känsla av avsmak, intresse, tänkvärdhet och förundran. Så det har varit jättesvårt att ens säga om jag tyckte om novellsamlingen. Jag vet dock att jag rekommenderar den och den har gett ett väldigt stort intryck hos mig.
Betyg: ★★★★
0 kommentarer