Femton minuter i rampljuset av Karen Kingsbury är den första kristna-fictionboken jag läst och jag blev väldigt glatt överraskad. Inte för att jag inte trodde att jag skulle tycka om genren utan för att jag var rädd för att de skulle måla upp kristna och kristen tro på fel sätt. Jag var rädd för att de antingen skulle porträtteras som änglar som alltid är glada och aldrig gör något fel, eller att de skulle vara dömande och högfärdiga. Jag var också rädd för att tron i sig skulle framträda på fel sätt. Jag vet inte, det kanske är jag som är kräsen vad gäller hur man belyser tro. Jag tyckte dock att Kingsbury gjorde det väldigt bra i den här boken.
Boken handlar om en kristen kille som söker till en berömd sångtävling med intentionen att vinstpengarna och kändisskapet skulle kunna rädda farmen han växte upp i, skaffa bättre läkare till sin syster med down syndrom och kunna använda plattformen för att sprida Guds ord. Under tävlingen faller han dock för flera frestelser och Jesus hamnar istället i bakgrunden.
Jag tyckte som sagt Kingsbury gjorde ett väldigt bra jobb med att måla upp den kristna tron och hur livet och världen lätt kan komma emellan. Alla faller vi för frestelser och synd oavsett hur välgrundad tro vi har eller vilken relation vi har med Jesus. Ingen är perfekt, utan det är Han som gör oss perfekta genom förlåtelse och Sin frälsning. Även styrkan i bön och att läsa Guds ord genomborrar hela boken, vilket även är viktiga delar för mig i min tro.
De olika perspektiven och karaktärerna var också intressant. Jag tycker om böcker med olika perspektiv och att se en situation från olika vinklar. Alla har oftast sin egen historia och egna intentioner till varför de handlar på ett speciellt sätt. Något jag inte tyckte om dock var hur alla okristna karaktärer lämnades utanför. Jag fick aldrig titta in i deras liv och se varför de handlade på ett visst sett och på så vis kändes de väldigt platta och orepresenterade. Jag vet ju att fokus i den här typen av bok ska ligga på tro och att hitta tillbaka till Jesus, men jag tror att boken hade kunnat tagits emot mer av okristna läsare om det hade funnits ett sådant perspektiv också.
Utan att avslöja för mycket tycker jag även om hur Kingsbury avslutade boken. Många frågor lämnades obesvarade och slutet var väldigt öppet. Detta är något jag uppskattar i alla böcker jag läser eftersom det är så livet är. Ingen lever lyckliga i alla sina dagar utan livet är alltid oavslutat och det finns alltid nya saker att ta itu med eller kämpa mot.
Jag kommer definitivt läsa fler böcker av Kingsbury och kanske försöka våga mig på fler böcker inom genren.
Betyg: ★★★★
0 kommentarer