Ni som har följt mig en längre tid och känner mig vet att min favoritgenre är fantasy och jag tror att det är sant av den anledningen att jag ofta tycker att de böcker jag plockar upp inom den genren är bra. Men något jag märkt av på senaste tiden är att när jag hittar en bok som är fantastisk, 5/5 stjärnor, så är det oftast inte fantasy. Så ja de flesta fantasyböckerna är bra, men de bästa böckerna hittar jag oftast bland romanerna.
• • • • •
Far from the Tree av Robin Benway var så underbar och hjärtskärande på samma gång. En berättelse om tre syskon, varav två blivit adopterade vid födseln av olika familjer och en varit fosterbarn i flera olika familjer under sin uppväxt, som träffar varandra efter att en av dem vill söka upp deras biologiska mamma. Den här boken utforskar verkligen begreppet familj i dess olika former på det mest känslomässiga sätt. Och flera olika scenarion ingår. Ett av syskonen är ensambarn, en av dem har en syster som är adoptivföräldrarnas biologiska barn och en av dem blev som sagt aldrig adopterad alls.
Jag grät så mycket när jag läste den här boken, på det absolut bästa sättet. Det var delvis tårar av sorg, men mestadels tårar av glädje och jag älskade hur den här boken fick mig att känna så mycket. Jag har egentligen inte mycket till övers för böcker som har intentionen att få mig att gråta. Sorgliga berättelser med hjärtskärande slut är inget för mig. Däremot älskar jag böcker som får mig att känna massor. Som kanske inte har intentionen att få mig att gråta men som är så underbar och vacker att jag inte kan låta bli. Ofta när jag gråter till böcker så är det inte av sorg, utan av lycka. Och dessa är de absolut bästa böckerna enligt mig.
Karaktärerna var så genuint bristfälliga och verkliga. De hade alla sina personliga problem som de handskades med och sina olika sätt att handskas med dem. Och jag älskade att se deras olika personligheter som så tydligt speglade deras uppväxt och situation. Även om jag själv aldrig varit med om något liknande så kunde jag relatera till deras känslor, handlingar och tankar.
Jag älskade även bikaraktärerna. Familjerna, vännerna, fienderna, klasskamraterna. Alla var så väletablerade och verkliga. Jag kunde se alla framför mig när jag läste om deras sätt att röra sig, prata och uttrycka sig. De närmaste visste precis vad huvudkaraktärerna behövde höra vid precis rätt tillfälle och de var oftast dessa karaktärer som lockade fram glädjetårarna ur mig.
Benway gjorde ett fantastiskt jobb med den här boken och jag kommer definitivt rekommendera den till alla jag känner!
Betyg: ★★★★★
0 kommentarer